Allvarlig smitta
Beredskap

När det gäller ansvarsförhållandena för statliga, kommunala och andra organ vad gäller hanteringen av allvarlig smitta kan det kronologiskt delas upp i följande tre skeden:
 

Förebygga                                 Vidta åtgärder för att förhindra att en olycka eller allvarlig störning
                                                   i viktiga samhällsfunktioner ska inträffa

Minska konsekvenser              Vidta åtgärder för att begränsa verkningarna och göra de
                                                    förberedelser som fordras för att sådana åtgärder ska kunna vidtas

Återställa                                   Vidta åtgärder när det inte längre finns risk för ytterligare skador
                                                    eller att en skada som har inträffat ska bli värre, t.ex. bevakning,
                                                     restvärdesskydd, sanering och återuppbyggnad.

Ansträngningarna att kontrollera och minska infektionssjukdomar har inom flera områden varit mycket framgångsrika. Nya vacciner och antibiotika har haft en dramatisk betydelse för vår förmåga att bemästra vissa infektioner.

Vaccinationsprogrammen har dock ofta begränsats till den rika delen av världen och många smittämnen har under de senaste åren tappat sin känslighet för antibiotika. En befolkning som ökar i antal och lever allt tätare, ett kraftigt ökat resande, exploatering av tidigare orörd natur och en ekologisk obalans är några av de faktorer som ur ett globalt perspektiv gett infektionssjukdomar en ökande betydelse. Med stor regelbundenhet stöter vi också på för oss människor helt nya smittämnen. HIV och Ebola är några exempel på allvarlig smitta som dykt upp under de senaste årtiondena.

I Sverige har hotet från infektionssjukdomar kunnat mötas med goda hygieniska förhållanden, en välnärd befolkning samt god hälso- och sjukvård. Vårt klimat har också medfört att många infektionssjukdomar som är ett stort gissel i tropiska delar av världen inte har haft förutsättningar att kunna spridas effektivt i vårt land. Ett ökande resande, internationaliserad handel, Sveriges ökande internationella engagemang med bl.a. trupp i andra länder samt risken för globala klimatförändringar gör att Sverige nu och i framtiden kommer att vara mindre skyddat än tidigare.

Att använda smittämnen som stridsmedel är inget nytt hot men kunskapsutvecklingen inom mikrobiologi och molekylärbiologi har medfört att detta område fått ökad aktualitet. Händelseutvecklingen i Irak under senaste år där biologiska stridsmedel funnits med i Iraks arsenal av massförstörelsevapen har visat på B-vapnens potential. Spridningen av kunskap och bioteknik till allt fler länder har åtföljts av rykten och misstankar att fler stater försöker skaffa sig B-stridmedel i strid mot internationella avtal. I samband med internationella insatser med svensk militär personal bör därför även hotet om användning av B-stridsmedel beaktas.

"Bio-terrorism" är ett nytt begrepp som myntats i USA och som anses vara ett hot som bör tas på mycket stort allvar. Flera incidenter under senare tid visar klart på detta.

Vad avser Sverige gör Smittskyddsinstitutet (SMI) bedömningen att trots den ökande  internationaliseringen har hittills smitthotet från vår omvärld kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt.

Smittskyddet är i hög grad beroende av en rad samhällsområden, t.ex. livsmedelshygien, djurskydd, bostadsförhållanden, information och utbildning.

Det övergripande ansvarsområdet för smittskyddet avser dels hälso- och sjukvården, dels hälsoskyddet. Huvudansvaret för smittskyddet, särskilt det personinriktade smittskyddet, åvilar landstingen, medan primärkommunerna ansvarar för det objektinriktade smittskyddet.
 

Senast ändrad 1999-11-15
© RiskNet/FOI