Radioaktivt nedfall

Beredskapsorganisation vid radioaktivt nedfall

Flera myndigheter med olika ansvar

Om en olycka eller incident inträffar vid ett svenskt eller utländskt kärnkraftverk som kan innebära konsekvenser för omgivningen i Sverige, träder den svenska beredskapsorganisationen i kraft. Statens Kärnkraftsinspektions (SKI) beredskapsorganisation består av ett 30-tal personer som då ska kunna arbeta i tvåskift under en längre tid. Grundberedskapen vid SKI består av en vakthavande beslutsfattare ,VB, som finns i tjänst dygnet runt. VB har befogenhet att som tjf Generaldirektör fatta beslut i akuta frågor av betydelse för säkerheten i svensk kärnteknisk verksamhet då ordinarie organisation inte är i tjänst eller inte kan nås av andra orsaker.

SKI och Statens Strålskyddsinstitut, SSI, har en rådgivande roll gentemot länsstyrelsen i det drabbade länet vid en olycka eller incident vid ett svenskt kärnkraftverk. SKI och SSI ska bidra med en radiologisk respektive en teknisk hotbild till länsstyrelsen, som komplement till den information som länsstyrelsen får direkt från kärnkraftverket. De båda myndigheterna har i händelse av en olycka kvar sina roller som tillsynsmyndigheter mot den drabbade anläggningen och mot övriga kärntekniska anläggningar inom  landet.

Länsstyrelsen har ansvaret för den regionala beredskapsplaneringen samt ansvaret för att informera och besluta om åtgärder för att skydda allmänheten vid kärntekniska olyckor. Länsstyrelsen ger uppdrag åt kommunal räddningstjänst, polis, kustbevakning, Sveriges Radio och SOS Alarm att genomföra aktuella räddningsinsatser i samband med en kärnenergiolycka. Hur samverkan ska ske framgår av den plan för räddningstjänsten vid radioaktiva utsläpp som länsstyrelsen gör upp. För att träna beredskapen genomförs övningar där länsstyrelsens beredskap övas tillsammans med kärnkraftverk och myndigheter som Statens Strålskyddsinstitut (SSI), Statens kärnkraftsinspektion (SKI), SMHI m.fl.

Samtliga länsstyrelser ska ha en beredskap för att kunna ge information till allmänheten, genomföra vissa strålningsmätningar, sambandsutrustning och sanering. Denna mer allmänna beredskap mot strålningsolyckor vid samtliga länsstyrelser i landet är främst med tanke på att såväl strålningsolyckor utomlands som inom landet kan medföra att stora landområden blir radioaktivt förorenade. Att landets samtliga länsstyrelser ska ha denna beredskap beslutades efter att olyckan i Tjernobyl 1986 hände. Kärnkraftlänens beredskap är dock av naturliga skäl betydligt mer detaljerad och omfattande vad gäller förhandsinformation till hushållen i beredskapszonen (området 12-15 km från kärnkraftverken), alarmering , utdelning av jodtabletter samt återkommande utbildning och övningar.   Inom beredskapszonen kan allmänheten varnas via tyfoner utomhus och via så kallade RDS-apparater utdelade till samtliga permanent boende hushåll. Lantbrukarna inom zonen har fått vissa anvisningar om åtgärder för djurens skötsel och hantering av djurfoder i händelse av olycka.

Förstärkt beredskap finns även i Västerbottens län för att bistå angränsande län i norra Sverige. I Södermanlands län finns särskild beredskap med anledning av forskningsreaktorn i Studsvik. Denna beredskap är dock inte så omfattande som den är i kärnkraftlänen.

Statens räddningsverk, SRV, har tillsynsansvar över länsstyrelserna och det övergripande samordningsansvaret för befolkningsskydd och räddningstjänst.

Olika larmnivåer

Beroende på hur allvarlig den inträffade händelsen är, kan larmning ske på två olika nivåer: dels som "höjd beredskap" och dels som "haverilarm". Vid ett "höjt beredskapslarm" finns inget omedelbart hot om radioaktiva utsläpp och tyfonlarm för att varna allmänheten i kärnkraftsverkets närhet utfärdas inte.
Om ett utsläpp har skett eller ett sådant kan förväntas ska "haverilarm" utfärdas. Vid denna typ av larm utfärdas tyfonlarm  i olika sektorer av den s.k. beredskapszonen (12-15 km) runt kärnkraftverket. RDS-mottagarna som utdelats till samtliga permanent boende hushåll aktiveras också vid denna typ av larm.

Båda larmtyperna innebär att länsstyrelse, polismyndighet, räddningstjänst, SKI och SSI larmas via SOS.

Kärnenergiolyckor i utlandet

Om en olycka eller allvarlig incident inträffar i ett annat land, och kan förväntas ge konsekvenser för Sverige  så startas den svenska beredskapen mot kärnenergiolyckor. Vilken omfattning denna får beror i hög grad på avstånd, vindriktning och andra meteorologiska förhållanden, storlek och nukleidsammansättning av ett förväntat eller faktiskt utsläpp m.m.

Om en olycka skulle inträffa i något av våra grannländer och det finns risk att Sverige drabbas av utsläpp därifrån, finns bilaterala avtal som förbinder dessa länder att snarast möjligt informera Sverige. Huvudinformationstagare är i dessa fall SMHI som via SOS larmar SKIs vakthavande beslutsfattare, VB. Dennes uppgift är att starta SKIs beredskapsorganisation och larma SKIs verksledning.

SKIs roll är i detta fall, utöver att bedöma den tekniska hotbilden, inriktad på att utreda händelsen för att se om det inträffade kan innebära ytterligare krav på säkerhetshöjande åtgärder vid svenska kärnkraftverk. SKI kan även fungera som stöd mot det drabbade landets kärnsäkerhetsmyndighet.

En mycket viktig uppgift vid olyckor är att sprida relevant och korrekt information till allmänhet och media.
För olyckor i Öst finns en överenskommelse mellan de nordiska ländernas kärnsäkerhets- och strålskyddsmyndigheter som innebär att ett land utpekats att ha det primära ansvaret att söka information hos det drabbade landet och delge även de övriga nordiska länderna. Norge svarar för kontakter med Murmansk, Finland med Kola och Sosnovy Bor och Sverige med Ignalina.
 

Källor: SKIs hemsida
           SSIs hemsida
 

Senast ändrad 1999-11-12
© RiskNet/FOI